Paradise Hotel måste väl ändå anses som ett av vår tids stora kulturskatter. Detta säger en känd svensk film och tv kännare Dr.Hans Pettersson när vi träffas för en interjvu på ett litet cafe på götgatan i Stockholm.

Vi disskuterar kultur dom senaste trederna inom film,musik, teater och kultur på ett bredare spektrum.  Hans som han vill att jag kallar honom påstår att massorna aldrig kommer tillbaka till dramaten utan snarare stannar hemma framför tvn.

- Det är där den riktiga dramatiken utspelar sig på Paradise Hotel där händer det som vi kallar inom branchen ”hippt”.

Där möts dom riktiga människorna möts, ett lysande exempel på äkta drama som slår shakespeare på fingrarna. Spänningen blir olidlig och detta är något som vi alla kan relatera till.

Kärlek och otrohet mellan par som bara känt varandra i två timmar. Detta känns otroligt aktuellt till skillnad från män i tights som babblar på obegriplig högtravande prosa.

När vi lämnar cafet har jag kvar Dr.Pettersson ord i mitt inre.  Jag kan inte sluta tänka på alla statliga anslag till den ”gamla kulturen”  som vår generation inte egentligen ens känner till och förknippar med gamla minkpälsar och malkulor.  Framför den nya urvattnade Nya kulturen.

För att spinna vidare lite på gårdagens tema så vill jag skriva lite om det som gjordes tidigare. Jag och min fru satt och tittade på ”Scener ur ett äktenskap” för lite över en vecka sedan. Jag har sett den många gånger, och varje gång hittar jag nya vinklar, nyanser, känslor m.m

Liv Ullman och Erland Josephsson gör i mitt tycke sina absolut bästa rolltolkningar i sina karriärer. Dem spelar ut hela registret och lyckas förmedla känslorna till betraktaren. Dom berör och väcker tankar! Hur ofta ser man det i produktioner från nutid? Det handlar med om häftiga effekter, hur bra skådespelaren/skådespelerskan ser ut i så lite som möjligt. Det handlar mer om image än om att väcka just tankar och känslor.

Väldigt sällan hittar jag något som är värt tittandet!

Det var ganska så intressant att följa rättegången mot Anna Odell efter hennes ”videoinstallation”. Aldrig tidigare har jag upplevt en så unison kritik mot det svenska rättssamhället från den så kallade kultureliten! Det var justitiemord, attack mot konstnärerna över lag osv.

Min fråga är, ska konst och konstnärer få stå över lagen? Ska man inte behöva följa lagen bara för att man kallar det ”installation”? Jag håller med om att konst ska väcka debatt och intresse för sakfrågor, men jag tycker att den ska hålla sig inom lagens ramar!

Jag läste också i samma veva att rektorn på konstfack inte tyckte att den ”konstnär” som förstörde tunnelbanevagnar hade gjort något fel. Hade jag och två polare sprungit runt med en camcorder, slagit ut rutor och klottrat hade vi blivit åtalade för det!