Du som älskar musik i alla olika former och vill utvecklas om det handlar om instrument kör eller solosång, tveka inte och försök att nå så långt du kan. Försök hitta din musikaliska ådra som visar dig vägen till den musik/sångstil som passar dig bäst.

Jag är själv lång ifrån något musikaliskt geni eller ens nära det lilla förstadie som är bra att ha om man vill nå lite längre än övriga, men det hindrar inte mig att sjunga framför teven till allsången på Skansen eller Så ska det låta. Alla har vi i någon form denna ådra med grunder till musik och sång och vi borde våga använda den mer även att det kanske inte låter lika bra som när Tommy Nilsson eller när Tommy Körberg sjunger.

Jag skäms åtminstone inte och brukar ta fram min ådra ibland, men när jag använder den för mycket när vi i familjen är ute och kör då brukar döttrarna protestera och när det blivit tyst tar de fram sina egna musikaliska ådrar och har man inte mage att säga till dem att vara tyst.

Många som vill minnas och gå tillbaka till en tid då det mycket var gammaldags det vet vi och det finns tillfällen när många utnyttjar detta. Vi har till exempel exemplar av äppelodlare som gått tillbaka till den gamla konsten, sedan vill många idag lyfta fram en gammaldags julmarknad och fira julen som den var för. Ett tredje exempel är en gammaldags kultur, en kultur där man delade mycket mer på det man hade tillsammans. Orsa spelmän och deras musik, första maj demonstrationerna och mycket annat. Denna förekomst av en form som ska oss tillbaka till en tid då bensinen kostade 1,20 och mjölken 45 öre. Det är inget som jag vill fördjupa mig i. Själva formen för de som vill minnas, de har jag den djupaste respekt för fast jag skulle aldrig få för mig att se tillbaka till en tid då musik och kultur handlade mycket om kalla kriget och motsättningar mellan stormakter. Jag vill leva i nuet, men det behöver ju inte innebära att jag har det bättre än vad de som levde som familjer för 40 -50 år sedan hade det.

Att kultur ofta kan stjälpa stora lass är ingen nyhet. Kultur har också en djup förankring kring många av våra lagar och som ger en hel del makt. Sedan har vi dessa kulturella dimensionerna Dimensioner som särar på olika begrepp och som ställer oss mot varnadra i olika sammanhang

Individuell eller flera, Lång mot kort i samhället idag, Liten mot stor och då talar vi om den makt vi kan utöva, Maskulin mot feminin där manliga och kvinnliga värden står mot varandra. Denna typ av kulturella dimensioner hittar vi på nästan alla platser på vår jord.

Annars är det regler och färdiga lagar som styr vårt samhälle idag och det har blivit en större acceptans mellan makt och könsfördelning även om vi fortfarande har undantag som lever i någon form av eget liv med sitt styre.

Där det dock är en demokrati som frodas, där har den kulturella statusen ökat och fördelningen mellan dessa klasserna har också minskat.

Att välja på två saker där båda två tilltalar och är lika intressanta att uppleva. Vad är det som då avgör. Om man vill se en hyllad musikal eller gå och se ett bra rockband man under långt tid gillat och vill se. Rockbandet säger ni säkert eftersom musikalen går under en längre tid och har fler föreställningar.

Visst ligger det lite i de tankesättet, men om denna musikal bara gör ett stopp vägen precis som rockbandet. Denna blandning av musikalisk kultur där man är involverad i båda typerna då är det svårt att ta något bra beslut för oavsett vad det blir ångrar man nog att man inte valde det andra.

Nu när det inte går och man har ingen möjlighet att välja och dessa två intressanta bitarna står i relation mot varandra. Vad väljer jag då. För att inte gå omkring och ångra sig att man missat det ena och sett det andra väljer jag nog att avstå båda två. Samvetet mår nog bäst då eftersom man då inte vet vilken som var bättre än den andra.

En som jag vill lyfta fram här idag är Hugo Alfvén. En framgångsrik tonsättare och duktig körsångare som blev en av våra främsta förgrundsgestalter inom musiken. Redan som ung tonåring utvecklade han sina musikaliska kunskaper som violinist i hovkapellet. Genom att träna i timmar varje dag på operabiblioteket lärde han sig som väldigt ung att behärska kontrapunkten och hur en orkester fungerade på ett utomordentligt sätt.

24 år skrev han sin första symfoni som gick i f-moll och med en positiv kritik från alla typer av människor la han där grunden för all framgångsrik produktion. En ny stjärna hade tänts inom den klassiska musiken. Han levde ett långt och innehållsrikt liv och reste runt över hela världen tyvärr kunde han inte hushålla med de pengar han tjänade och hamnade ofta i ekonomiska svårigheter.

1960 då han dog i en hjärnblödning 88 år gammal. Han var gift vid tre tillfällen och fick en dotter Margita Alfvén som dog två år senare endast 57 år gammal.