Det var med stor glädje jag fick reda på att jag skulle få en chans att se Kebnekajse.

Detta stilbildande progg band från tidigt -70 tal har varit stilbildande spelmansmusik och ”hårdrockstappning” Kebnekajse var från början ett hårdrocksband som mer eller mindre av en slump ramlade in på folkmusikens oländiga terräng.Den ursprungliga uppsättningen av Kebnekajse splittrades redan 1978 men gjorde en återföreningsspelning på Gärdet 1998. Denns spelning gav mersmak och under 2001 började de repa igen och de har i skrivande stund hunnit med att släppa två nya skivor.

Jag ser verkligen fram emot att se ett band som för mig gett folkmusiken ett ansikte. Jag önskade bara att min döde far hade kunnat följa med mig men jag hoppas han ser dom bra ändå .

Ibland kan kultur vara väldigt utmanande och svår att ta till sig. Men jag gillar det, kultur/konst/musik får gärna vara svår. Alla ska inte gilla allt.

En bekant gav mig ett väldigt intressant tips på musik härom dagen. Svartediket. Det är något så ovanligt som en norskt Black Metal musikal. Jag är normalt sett inte förtjust i Black Metal men Svartediket gav mersmak. Jag vet inte riktigt själv vad det beror på? Är det blandningen av oerhört vackra folkmusikstycken och extrem Black Metal, de obehagliga texterna med en historisk bakrund eller blandningen av kärlek, sorg och ondska?

Alla borde ge dem en chans och lyssna på deras skiva en gång, är det inget för er är det bara att lägga den till handlingarna och gå vidare. Men för er som liksom jag fann något speciellt i musiken så kommer den ge mycket mer.